I do?

Ph: Troy Hanson

Jag är den som ryser till så fort jag får syn på en bröllopsklänning. I mina ögon förvandlas dessa vackra ting snabbt till en hög full av vit spya. Är det tack vare våra föräldrars mindre lyckade karriärer inom giftemålet som förgiftat och skrämt mina och många andras tankar om den eviga vita drömmen?

Ni säger "ja" i stundens hetta för att sen i nästa sekund göra allt i er makt för att sudda ut det ja:et ni en gång lovade. Sudda ut det tills det liksom längre inte finns kvar, inte ens i minnet.

Om ni en dag står där, lyckliga och kära, och prästen frågar om du tager din käre... Byt då ut ja:et till ett "kanske". Då svarar du i alla fall ärligt.