Man ska kanske inte skylla allt på vädret men nu tänker jag göra det ändå. Känns lite lättare så.
Jag förstår varför det är så svårt att i ett land som detta mötas av ett leende på gatorna. Jag (tjejen som vet bäst hur man ler brett) har redan börjat tappa en hel del millimeter runt mungiporna och tyngden faller allt mer neråt. Ska det vara så här mörkt, grått och ja....trist?!
Behöver en rejäl energikick av mina klara vita väggar där hemma, och så behöver jag en lååång musikduett tillsammans med Mfon.
"We come from the land of the ice and snow" :)
skip to main |
skip to sidebar
importance of nothing
No comments:
Post a Comment